Teater är en underbar blandning av talanger och en utmaning av tiden. Jag börjar med tiden. Brukar alltid som förberedelse för varje repetition lägga upp arbetet i halvtimmars pass så att de flesta har något att göra. Oftast faller mitt förhoppningsfulla schema platt till marken, då deltagarna råkar ut för vissa utmaningar - som idag.
Morgonen börjar med ett återbud som tvingar mej till att skaffa fram en ersättare i en roll. Det lyckas. Tony, som står för musiken, ska tillsammans med sin Maria resa upp från Karlskrona. Jag tänker, “dom kommer säkert inte att hinna i tid. Bäst kasta om i planeringen. Istället för musik börjar vi med första scenen, som vi inte repeterat alls.” Alla som hade med musik att göra fick beskedet att komma först klockan ett. Strax efter 11 kommer Tony och Maria men inte de andra,som jag ju givit ny tid. Jag tänker: “Vi tar första scenen!” Dom som ska medverka där finns mestadels på plats. Men inte! En av skådisarna är ute och jagar en bortsprungen highlandcattletjur på hemmaplan. Sånt är svårt att tänka in i min planering. Sufflören kom med andan i halsen 30 minuter för sent efter att ha försovit sig ända till 10.30. Annars är hon en trogen medhjälpare som alltid håller tiden och hjälper till med praktiska förberedelser av scenen. Extra inkallade Johannes som ska dansa ett solonummer får besked att hans tränare sitter fast i en “tågförsening” i Hallsberg. Så kan det starta men sånt hindrar oss egentligen inte för vi trollar med förmågorna och scenerna. Så är teater – nya vinklar och perspektiv. Med en bra grupp blir det inga sura miner utan allt ordnar upp sig.
Deras musik får luften att vibrera och tänder lusten att sjunga så det hörs i hela universum. Vad mer kan man önska sej än denna tvåmansorkester! Tony har hjälpt oss hela tiden och allt blir bättre i hans händer. Nu har Samuel kommit till och han är den nästan färdige (om 5 veckor) läkarstudenten som spelar vilket instrument som helst “men bara på skoj som en hobby”. Denna gång är det bas som gäller men det kunde ha varit …tja säckpipa.
Suz hjälper oss med gruppens första riktiga uppsjungning och det var nyttigt, särskilt nu när vi måste bestämma tonarterna för varje låt. Ibland har teatergruppen backats upp av en kör men denna gång får gruppen stå för allt ljud. Åskådare: “Hon är kanonduktig, dom lät som en riktigt stor kör ända ned till sista platsen i kapellet”.
För många år sedan (1970-talet) fanns det ett kapitel i en hemaftonslektion som handlade om faran av att sätta negativa etiketter på barn. Den lektionen fångade mej och jag har använt tankarna i flera musikalsånger. I vår musikal heter låten “Vridna spegelbilder” och som en del i koreografin behövs en spegelram. Det blir dags att med hjälp av fantasin trolla fram en ram. Deltagarnas olika längd kan bli en utmaning …liksom vinklingen…
Någon som har talangfulla händer och kan trolla är vår dräktdesigner. Kan ärligt säga att utan henne hade många musikaler inte kunnat genomföras. Hennes dräkter kan snart ställas ut i monter och beundras. Denna gång är det huvudbonader som gäller. Ludmilla skriver om sin Flaxahatt “Jag blev väldigt inspirerad.Jag tror att de flesta kvinnor har lite av häxa i sig -smarta och gåtfulla. Nu ska jag fortsätta med Hoo-hoo” (nyhetsugglan) Det är helt otroligt spännande att få samarbeta med en sån personlighet. Alltid nya vinklar.
Tänk vad vi hinner med under ett fyratimmarspass!
Patrik (producent) och Arne (allt i allo och fotograf) var där, Patrik för att se behovet av ljud och ljus. Arne, ja vad gjorde jag utan honom! Han har stöttat mina teateraktiviteter i 60 år – det är en prestation.
❤️👍🏻👌🏼👏🏻🌹
SvaraRadera