Femtonde, sextonde? Vilken gång i ordningen vi samlas för en kollationering och genomläsning har jag glömt men det är lika spännande varje gång. Alltid är gruppsammansättningen ny – en blandning av de som varit med flera gånger på nån sida av scenkanten och de som tar chansen att för första gången testa hur det är att spela teater. Den här gången är gruppen relativt liten då det bara finns 8 roller och ingen kör eller dansgrupp. De som senare tillkommer är den teknisk gruppen, som blir ungefär lika många som de på scenen , plus det antal musiker som vår musikman anser sig behöva och kan få tag i. Som vanligt är det den bil, som har längst att köra, som kommer in först på parkeringsplanen, Lina från Eskilstuna med pappa som chaufför och syster som medpassagerare.
Trots att alla utom Lina känner varandra är stämningen stel, rädslan att inte räcka till finns där. Det är ju oupptäckta områden man ska ge sig ut på. Alla villa göra ett bra jobb men ingen vill göra bort sig. Alltså leker vi. De blir en qigong grupp i en park där plötsligt en struts på rymmen uppenbarar sig. I leken ser jag alla möjligheter som var och en besitter. Må vi alla behålla vår förmåga att med fantasins hjälp bara handla precis som barnen. Så blev det nu – och talangerna fanns där.
Sen var det bara att sjunga igenom alla låtar, och läsa manus och nästa gång börjar vi det riktiga arbetet – att gestalta.
Malena F. , Veronica, Lina och Birgitta (kommer att vara med som sufflör) men ny fröken Palm i knät.
Tony testar låtarna på sitt instrument och vilken stil han har! Det låter nästan som en hel orkester.
FORTSÄTTNING FÖLJER DEN 4 FEBRUARI
