REPETITION DEN 27 MAJ

I ingen annan av våra musikaler har hatten eller mössan fått så stor betydelse som i den här. När jag talade dräkter med Ludmilla tänkte jag i första hand på kläder som kunde locka fram rollpersonligheten. Ludmilla gick ett steg längre och koncentrerade sig på “huvudsaken.”. När hon kommer till repetitionen och visar upp sina förslag får hon applåder! Jag är övertygad om att ingen i vår kyrkliga teaterhistoria har haft tillgång till en så fantastisk dräktdesigner. Ingen kommer nånsin mer att tro på att repliken: “Sy kläder kan jag inte men jag kan försöka om jag får ett mönster”., har uttalats av Ludmilla. (2007) Det dröjde inte särskilt länge förrän hon arbetade på “fri hand” och ständigt överraskade oss.  Och idag blir inget undantag. Fotograf Arne motar ut några av skådisarna i det varma försommar vädret och plåtar dem i naturen. Det är riktig räv från Lettland i Slimmas dräkt. Nedan:Flaxa och Slimgirl Räv, fiender i pjäsen, vänner i verkligheten

Grodan Bommel och Traskråkan, är vänner hela tiden. Hattarna gör att vi kan minska på ansiktssminket.

Alla får inte en hatt. I bland räcker det med en blomma och en peruk och lite extra färg  för att få fram en rollfigur. Lilla ugglan, infälld i bilden, var vår färgglada inspirationskälla till berättarfiguren Hoo-Hoo. “Malena, blomman ska sitta i håret, inte i handen hörru!”  Ni kan säkert tänka er hur bra det blir när alla dräkter plus smink sitter på alla medverkande.

Jag måste växla spår i scenen med Stinsen och lyckas övertala Cathrine - som genom åren haft ansvar för sceneri men som tycker om att spela teater - att växla in. Det gjorde hon! Hennes scennärvaro och förmåga att improvisera gjorde det lätt för mig och  gruppen. Att hon bara haft två dar på sig för att läsa in repliker märktes inte särskilt mycket tack vare dagens inhoppade sufflör – Adam. Men när det gällde hade det varit bra om läsglasögonen funnits med. C. tänker lägga sig i hårdträning för att kunna snurra sin visselpipa så att den elegant hamnar i bröstfickan  efter varje användning. Är du intresserad av att se hur hon lyckas, så kom och se pjäsen. Hon tränar svingen  när resten av gruppen tränar stämmor.

Jeremiah var tänkt för en roll i musikalen men det fungerade inte ihop med sista årets studier i högstadiet. Han återkommer nu som trummis i musikgruppen. Huvudsaken är att han finns med. Arne lyckas inte fånga honom på något aktuellt foto, utan det blir ett montage med Jeremiahs bild tagen för ett år sen då han hjälpte till med ljusteknik.

Emma  L. kommer som räddare i nöden, då föräldrarna repeterar. Vi brukar ha flera yngre barn ute i korridorerna men denna gång blev det bara Signe och Agnes. Emma passade Agnes och Signe lekte med på scenen då hon inte följde med Emma.

Till sist

Repetition 1 maj

Teater är en underbar blandning av talanger och en utmaning av tiden. Jag börjar med tiden. Brukar alltid som förberedelse för varje repetition lägga upp arbetet i halvtimmars pass så att de flesta har något att göra. Oftast faller mitt förhoppningsfulla schema platt till marken, då deltagarna råkar ut för vissa utmaningar - som idag.

Morgonen börjar med ett återbud som tvingar mej till att skaffa fram en ersättare i en roll. Det lyckas. Tony, som står för musiken, ska tillsammans med sin Maria resa upp från Karlskrona. Jag tänker, “dom kommer säkert inte att hinna i tid. Bäst kasta om i planeringen. Istället för musik börjar vi med första scenen, som vi inte repeterat alls.” Alla som hade med musik att göra fick beskedet att komma först klockan ett. Strax efter 11 kommer Tony och Maria men inte de andra,som jag  ju givit ny tid. Jag tänker: “Vi tar första scenen!”  Dom som ska medverka där finns mestadels på plats. Men inte! En av skådisarna är ute och jagar en bortsprungen highlandcattletjur på hemmaplan. Sånt är svårt att tänka in i min planering. Sufflören kom med andan i halsen 30 minuter för sent efter att ha försovit sig ända till 10.30. Annars är hon en trogen medhjälpare som alltid håller tiden och hjälper till med praktiska förberedelser av scenen. Extra inkallade Johannes som ska dansa ett solonummer får besked att hans tränare sitter fast i en “tågförsening” i Hallsberg. Så kan det starta men sånt hindrar oss egentligen inte för vi trollar med förmågorna och scenerna.  Så är teater – nya vinklar och perspektiv. Med en bra grupp blir det inga sura miner utan allt ordnar upp sig.

Deras musik får luften att vibrera och tänder lusten att sjunga så det hörs i hela universum. Vad mer kan man önska sej än denna tvåmansorkester! Tony har hjälpt oss hela tiden och allt blir bättre i hans händer. Nu har Samuel kommit till och han är den nästan färdige (om 5 veckor) läkarstudenten som spelar vilket instrument som helst “men bara på skoj som en hobby”. Denna gång är det bas som gäller men det kunde ha varit …tja säckpipa.

Suz hjälper oss med gruppens första riktiga uppsjungning och det var nyttigt, särskilt nu när vi måste bestämma tonarterna för varje låt. Ibland har teatergruppen backats upp av en kör men denna gång får gruppen stå för allt ljud. Åskådare: “Hon är kanonduktig, dom lät som en riktigt stor kör ända ned till sista platsen i kapellet”.

För många år sedan (1970-talet) fanns det ett kapitel i en hemaftonslektion som handlade om  faran av att sätta negativa etiketter på barn. Den lektionen fångade mej och jag har använt tankarna i flera musikalsånger. I vår musikal heter låten “Vridna spegelbilder” och som en del i koreografin behövs en spegelram. Det blir dags att med hjälp av fantasin trolla fram en ram. Deltagarnas olika längd kan bli en utmaning …liksom vinklingen…

Någon som har talangfulla händer och kan trolla är vår dräktdesigner. Kan ärligt säga att utan henne hade många musikaler inte kunnat genomföras. Hennes dräkter kan snart ställas ut i monter och beundras. Denna gång är det huvudbonader som gäller. Ludmilla skriver om sin Flaxahatt “Jag blev väldigt inspirerad.Jag tror att de flesta kvinnor har lite av häxa i sig  -smarta och gåtfulla. Nu ska jag fortsätta med Hoo-hoo” (nyhetsugglan) Det är helt otroligt spännande att få samarbeta med en sån personlighet. Alltid nya vinklar.

 

Tänk vad vi hinner med under ett fyratimmarspass!

Patrik (producent) och Arne (allt i allo och fotograf) var där, Patrik för att se behovet av ljud och ljus. Arne, ja vad gjorde jag utan honom! Han har stöttat mina teateraktiviteter i 60 år – det är en prestation.